När allt är toppen, men du är på botten
När livet går som det ska och strålarna från vårsolen skiner. När framtidsplanerna är till och med så många att de inte går ihop. När skolan når sitt slut och studenthatten ska på. När vänner vill umgås för att de tycker om mig. När medicinerna äntligen är på 0…
När allting är toppen, ja, då är jag ändå på botten.
Nu ligger jag här i min sjukhussäng, ännu en gång. Men helvete om detta inte blir den sista. Det har varit kaos i skallen och det har varit stunder jag bara velat försvinna helt från just detta kaos. Jag har försökt fly på alla sätt jag kom på. Men jag har även tagit vara på de magiska stunderna, eftersom jag inte visste om det var sista gången.
Så, nu är jag här, i ett rum med två andra, här fiser vi och pratar för oss själva, kollektivt i våra mörka dagar.
Posted in Seriöst by Dizak Püschel with 1 comment.