Fan heller, demon.

Dagarna går, men tankarna finns kvar. Jag försöker att leva, leva så som jag alltid tydligen gjort. Plötsligt hör jag dig mala på, men jag kämpar med att inte låta det ta över, inte låta det styra mig längre. Sanningen är den att jag är livrädd för mig själv och alla mina andra delar. Du säger att ingen kommer sakna mig, du skriker att det är dags att förstöra det jag byggt upp. Men fan om jag låter dig vinna, demon. Fan om du tror att jag kommer ge dig någon som helst plats i min kropp, i min värld.

black bajs


Posted in Uncategorized by with no comments yet.