Att vara trans på psyket.

Jag hatar att känna att jag tar för mycket plats. Jag hatar känslan av att vara i vägen, bara genom att finnas. Jag vill inte rätta dig igen, för femte gången i dag. Varje gång jag låter mig själv rätta dig, känner jag mig jobbig, igen. I vägen, igen. Jag ska inte behöva ha det här problemet på psykavdelningar, ett ställe som sägs finnas där för mig så jag mår bättre. ”En trygg miljö” säger psykologerna och läkarna, men de utbildar inte personalen, de informerar inte ens personalen om mitt största problem just nu -att vara man, i fel skepnad.

Är du less på att höra detta? Tycker du att jag ska sluta bry mig, för det spelar väl egentligen ingen roll vilket pronomen man använder? Tycker du att jag ska vara ”nöjd med den kropp du har”? Tog jag för mycket plats nu kanske? Ja, nu tar jag plats, för att jag ska inte behöva ta den här striden med personal som ska finnas där för mig, inte kolla snett på mig när jag rättar dem. Ja, nu tar jag plats och pratar ut. För tydligen finns det mer transfobi där ute (och här inne) än vad jag trodde.

pa-andra-sidan-dorrenihoplooking-up


Posted in Illustrationer, Seriöst by with no comments yet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>