R.I.P Unknown
Igår vid 9 tiden på morgonen tog en patient på min avdelning livet av sig. Jag kände honom knappt, jag vet inte ens hans namn, men det berörde mig precis som det berörde alla andra på avdelningen. Det var så tragiskt, han kunde ingen svenska och såg alltid väldigt låg ut. Jag minns honom som han som askade på bordet i rökrummet, men nu saknar jag det… Hoppas du mår bra nu, vart du än är.
Posted in Seriöst by Dizak Püschel
Tjugo år
I fredags fyllde jag 20. Det känns som att jag fortfarande är 18år, då jag tappat två år på att vara inlagd. Två år har bara försvunnit… Jaja.
Men kul hade jag! Först kom mina gullegrisar förbi och firade mig, tack vännerna mina, ni är underbara! Sen i lördags kom en del av släkten förbi med presenter och kärlek.
Jag fick ett ljusbord, en cykel, en episk partylampa, presentkort, pengar och kramar!
Posted in Ramble by Dizak Püschel
Selånger marknad
Igår var jag på Selånger marknad med mor min. Vi åkte helikopter och hade det allmänt härligt! Det är såna här stunder man minns! Tiden går lite fortare när man hittar på saker så här, vilket behövs för dagarna går så otroligt långsamt annars.
Posted in Ramble by Dizak Püschel
Sommarlivet
Med fötterna i sanden efter ett svalkande dopp i havet njuter jag av dagen. Så här ska sommaren spenderas! Efter stranden så grillade vi hamburgare utanför vår lilla stuga. Imorgon blir det minigolf och dagen efter det blir det att traska runt i centrum. En lyckad vecka hittills må jag säga. Jag njuter för varje sekund jag är ute! Hoppas ni alla har det minst lika bra som mig, ta vara på tiden, den är värdefull.
Posted in Illustrationer, Ramble by Dizak Püschel
Nästa år, då jävlar!
Skeeter Davis – The end of the world
Har börjat se ”Under the dome” då plötsligt denna låt började spela, jag älskar den här låten och nu vet jag äntligen vem som gjort den! Jag minns den från filmen ”Girl, Interrupted” där Daisy spelad av Brittany Murphy hängde sig. (Ingen spoiler, för alla har sett den filmen redan.)
Nu bär mina vänner av till Urkult, och själv sitter man här och låtsas ha ett liv. Jag hoppas ni får en fantastisk upplevelse där borta! Nästa år följer jag med! 
Posted in Musik, Ramble by Dizak Püschel
Nedräkning
Björn Melander – Sundance
Sitter och läser första Harry Potter boken och lyssnar på ljuv meditativ musik. Jag räknar dagarna som går, 7 dagar kvar innan jag får permission till Bergafjärdens camping med föräldrarna. Då får jag äntligen ta årets första dopp på stranden.
Sen räknar jag dagarna till jag får komma hem. Om 16 dagar kommer dom som bestämmer i Umeå tillbaka från semestern, då får jag veta exakta datumet.
Jag väntar och väntar, dagarna är evighetslånga när man väntar…
Posted in Uncategorized by Dizak Püschel
Alexandra
Tårar och skrik, så som ungar låter när de är ledsna. Jag trodde det här kapitlet var över, kapitlet där Alexandra tog upp mina tankar och lämnade ingen plats åt mig. Hon har smugit sig tillbaka igen, tagit över min kropp och lämnat denna fantastiska teckning efter sig.
Jag är stark nu för tiden, jag tänker inte låta detta ske igen. Men hur gör jag det? Är det ens rätt taktik att trycka undan henne när hon så tydligt vill säga någonting? Men vad vill du säga lilla flickan min? Prata med mig…
Posted in Uncategorized by Dizak Püschel
Besked
Nu har jag hört ifrån ansvariga i Umeå. Jag kommer flytta hem till familjen om en månad, just innan skolan börjar. Juste, jag ska börja plugga igen! Jag kommer börja tvåan på Waldorfgymnasiet!
Det känns fantastiskt att veta att det snart är över, snart sitter jag där i min egna lägenhet omringad av vänner och kärlek.
Posted in Uncategorized by Dizak Püschel
Väntan
Jag väntar på att telefonen ska ringa, jag väntar på ett besked om när jag ska få flytta tillbaka till Umeå. Dom som bestämmer har sagt att jag ska få flytta till allmänpsyk först, sen skrivas ut under ÖPT (öppen psykiatrisk tvångsvård) och flytta hem till min älskade familj. Jag är så otålig, så nyfiken, glad, förväntansfull och lite nervös. Jag vill hem nu! Ring någon gång så jag får veta om det blir till veckan eller om en månad!
Snart mina vänner, snart är allting som det ska vara.
Snart är jag fri igen.
Posted in Uncategorized by Dizak Püschel
Midsommar
Jag fick fara hem till Umeå över midsommar. Vi var ute i stugan med en del av släkten sen dagen efter fick jag äntligen träffa mina vänner. Jag hade det jättekul med Silje, Albin och Julia. Tack för två underbara och efterlängtad dagar!
Jag älskar min polaroidkamera förresten!
Posted in Ramble by Dizak Püschel