Så mycket men så lite

Jag har så mycket att säga, men inget att prata om. Det händer så mycket just nu, men jag är så uttråkad ändå. En tom kanvas med oändliga idéer, men min kanvas förblir vit. Jag gråter i mitt huvud, men ögonen är torra. Jag vill prata och skratta med folket runt mig, men jag sätter mig ensam i hörnet och drar på mig min osynlighetsmantel.

dsc_0185


Posted in Poesi, Ramble, Seriöst by with 17 comments.

Nya vyer

Vilar min rumpa på en soffa i köket. Jag befinner mig på Umeå konstskola och undrar hur jag kom hit. En drastisk vändning i livet. Från att vilja vila rumpan hemma i soffan i ett år, till att faktiskt göra någonting för min framtid. Jag sa nej, jag är less på skola, less på tidiga morgondagar och obekväna samtal med främlingar. Sen kom undran, undran över bortkastad tid, uttråkade nerver, så jag hamnade här, på denna soffan istället. Och jag känner redan att det är här jag ska vara.

_20160824_120553


Posted in Konst, Ramble by with 18 comments.

Gjort är gjort och kan inte göras ogjort

Varje gång jag blundar och försöker slappna av kommer minnen och väcker mig. Minnen från saker jag gjort, sagt och ångrar. Jag känner mig som en hemsk människa och jag ifrågasätter varför jag ens har vänner kvar. Jag vet att jag överdriver, väldigt mycket, för sakerna jag gjort är småsaker egentligen. Jag pratar inte om de fruktansvärda handlingarna Isak har gjort, för de handlingarna minns jag inte och kan inte ta ansvar över. Jag pratar om misstag vi alla egentligen gör, säga fel saker vid fel tillfälle och göra bort sig. Det kan vara sånt man gjort när man varit påverkad eller sånt man sagt utan att tänka till före. Jag avundas dem som kan lära sig av misstagen och gå vidare, men jag stannar kvar där, i det förflutna varje gång jag blundar eller har en stund för mig själv.

 

 

min värsta fiende 2

 

 


Posted in Ramble, Seriöst by with 4 comments.

Ingenstansland

Jag vill gråta när klockan ringer 06:00 och jag förväntas att fortsätta vara vaken tills kroppen, så utmattad lägger sig i sängen igen. Jag borstar tänderna och hoppar över frukosten så att jag senare känner mig så hungrig att jag övertygar mig själv att jag lever. Jag går in på facebook för att kolla om någon tänker på mig, en kommentar på min profilbild visar sig, och jag ler, för en sekund, sen känner jag hur falskt allting egentligen är. Jag går ut i snöstormen med något för lite kläder på kroppen, tar på mig hörlurarna och försvinner i musiken. Låtarna som spelas är så fruktansvärt sorgliga att jag vill gråta. I bussen försöker jag se så farlig ut som möjligt, så att ingen vågar sätta sig på stolen bredvid. Efter en lång resa förväntas jag vara glad och motiverad på skolan, men jag vill bara gråta. Väl hemma igen sätter jag på ett avsnitt av ”friends” som jag redan sett 15 gånger. Jag tänker att jag ska fortsätta måla på den där tavlan som stått och väntat på mig i två veckor, men jag kan inte, för jag vill bara gråta. Äntligen slår klockan 21:00 och jag går och lägger mig. Allting släpper, och jag gråter.

Allers psykvård 12


Posted in Poesi, Ramble, Seriöst by with 1 comment.

Jag vill trivas

Som ni kanske sett har jag gått upp i vikt det senaste året då jag tagit viktökande mediciner och suttit stilla. Jag önskar jag trivdes med min kropp som den såg ut förut, för när jag kollar tillbaka var jag lagomsmal fast jag tyckte jag var tjock. Nu är jag tjock på riktigt och mår jättedåligt över det. Jag har vant mig vid att sitta framför tv:n och datorn utan att röra mig mer än fram och tillbaka till rökrummet. Jag borde ta tag i det, men det är så mycket svårare än jag trodde.

bild(2)


Posted in Ramble, Seriöst by with 3 comments.

Jag skrev en novell

Bland svampar och bär

 

Jag ligger längst uppe i den gamla eken och tittar på de tusentals stjärnor som visar sig på himmelen. Löven dansar med den svala sommarbrisen och det är en underbart tyst natt inatt, det enda som hörs är en uggla en bit bort. Det finns inget bättre ställe än där jag nu ligger, omringad av skog. Jag sluter ögonen och faller i en djup sömn fylld med vackra solskensdrömmar.

Aj! Någon slår mig på armen och jag ruskas snabbt till liv. Jag befinner mig i ett kallt klassrum med ett sönderkluddat bord framför mig. Jag kollar åt vänster på vem som slog mig och ser ett hånande ansikte. Han kollar bak till sina vänner och försöker få med dom i hånandet, alla kollar nu på mig, och en av dom pekar och säger ”Hörde ni hur högt han snarkade? Haha, lillskiten behövde sova middag! Någon kommer få problem nu alltså!” Pang! -en linjal smälls mot bordet framför mig och jag hoppar till av skräck. Där stod läraren med glasögonen långt ner på näsan och sade ”Jag vill prata med dig efter lektionen.”

Jag brydde mig inte om vad någon sa till mig utan jag sänkte huvudet till mitt skissblock som jag alltid bär med mig i bakfickan och började rita. Den här gången ritade jag hur jag plockade bär i skogen, ensam med mina tankar. Bakom några träd ser man hur flera skuggor närmar sig, de vill infiltrera min harmoni, förstöra min fantasi. Men i nästa teckning stod jag på ett berg av skuggor med en mantel runt min hals och en machete i handen. Lyckligare kunde man inte vara, jag har besegrat er alla, era jävla mobbare och översittare! Med ett leende blev jag avbruten av klockan, alla reste sig upp och gick, men jag stannade kvar. Jag gick fram till läraren och frågade vad felet var, då hon tyst stängde boken hon hade framför sig och sade ”Jag har märkt att du inte kommer överens med dina klasskamrater och det börjar märkas på ditt betyg”. Jag nickade och låtsades som att jag hörde vad hon sa. Jag var någon helt annan stans, tankarna försvann ut genom fönstret som pekade mot den gröna skogen. Jag slöt ögonen och tog ett djupt andetag och kände riktigt hur den fuktiga mosslukten smekte mina näsborrar. Jag hörde hur någon sade mitt namn någonstans långt bort. ”Vegard? Veeegard? …Vegard!” Som en tung sten som smälldes mot vattenytan kom jag tillbaka till klassrummet. ”Just det där är vad som är felet Vegard. Du måste vara mer närvarande på lektionerna! Du kan inte sitta och rita och drömma hela tiden, bry dig mer om den riktiga världen, det är den enda världen som spelar roll!”
På vägen hem från skolan kände jag hur pressen tyngde ner mig, ska det verkligen vara nödvändigt att passa in? Tänk om jag inte vill ha några vänner eller något jobb? Tänk om jag hellre vill vara ensam i min egna värld, tänk om det är vad som gör mig lycklig?

Just innan jag öppnade dörren till mitt hem slog jag på det där leendet jag tränat på varje gång jag är hemma för att inte oroa min familj. ”Mamma, jag är hemma!” sa jag hastigt och skyndade mig till mitt rum på vinden. Dagen hade kommit, dagen då jag äntligen gör min flykt. Jag drog fram den stora gympaväskan jag hade under sängen och slängde ner lite kläder, mitt ritblock och pennor. Sedan tog jag fram ett papper och började skriva. Jag skrev:

Kära mamma och pappa, jag är ledsen över att behöva säga detta, speciellt på det här viset, men jag är inte stark nog att ta farväl öga mot öga. Jag har beslutat att följa min dröm, den drömmen jag haft sedan många år nu. Jag kan inte säga var jag befinner mig, men kom ihåg att jag mår bra där jag är och att jag älskar er båda.

Nu ligger jag här, här uppe i min ek och kollar på molnen som sakta flyger förbi. Med ett leende på mina läppar lämnar jag mitt förflutna bakom mig och fokuserar på hur jag ska överleva här ute i det vilda. Kanske kommer jag tillbaka till den verkliga världen, kanske tar jag mina sista andetag bland svampar och bär. Oavsett vad så mår jag äntligen bra, inga mobbare, inga krav. Bara jag, jag och jag.

Scan_20141002_165209


Posted in Illustrationer, Poesi, Ramble, Seriöst by with no comments yet.

Till det bättre

Förra onsdagen fick jag byta avdelning, så nu befinner jag mig på Sundsvalls Sjukhus och jag trivs så mycket bättre här! Öppet kök, nära till bussen, gratis internet och bättre personal. Det är ingen flytt till Umeå direkt, men det är iallafall någonting! Nu får jag komma hem till Umeå varannan helg. Jag ska hem och fira min mors födelsedag nu på fredag, det kommer bli myspys. Kanske blir det en tatuering snart som Julia Tannemyr ska göra! Aspeppad, hon är så duktig.

Sist jag var hemma for vi på droskan och åt buffé, fick en fin bild på mig och min älskade pappa.
bild(1)


Posted in Ramble by with 3 comments.

Tjugo år

I fredags fyllde jag 20. Det känns som att jag fortfarande är 18år, då jag tappat två år på att vara inlagd. Två år har bara försvunnit… Jaja.

Men kul hade jag! Först kom mina gullegrisar förbi och firade mig, tack vännerna mina, ni är underbara! Sen i lördags kom en del av släkten förbi med presenter och kärlek.

Jag fick ett ljusbord, en cykel, en episk partylampa, presentkort, pengar och kramar!


Posted in Ramble by with 1 comment.

Selånger marknad

 

 

UppeIgår var jag på Selånger marknad med mor min. Vi åkte helikopter och hade det allmänt härligt! Det är såna här stunder man minns! Tiden går lite fortare när man hittar på saker så här, vilket behövs för dagarna går så otroligt långsamt annars.


Posted in Ramble by with 3 comments.

Sommarlivet

fot

Med fötterna i sanden efter ett svalkande dopp i havet njuter jag av dagen. Så här ska sommaren spenderas! Efter stranden så grillade vi hamburgare utanför vår lilla stuga. Imorgon blir det minigolf och dagen efter det blir det att traska runt i centrum. En lyckad vecka hittills må jag säga. Jag njuter för varje sekund jag är ute! Hoppas ni alla har det minst lika bra som mig, ta vara på tiden, den är värdefull.


Posted in Illustrationer, Ramble by with 4 comments.