Torsdagsmys
Idag var jag ute på picknick med moder. Sen for vi till kliniken och var med på min vårdplanering. Jag fick veta att kring september får jag flytta hem till Umeå och troligtvis till ett behandlingshem/stödboende. Men under tiden kommer jag få fler och fler permisar hem, så jag får träffa alla mina underbara vänner! Jag saknar er så mycket.
Posted in Ramble by Dizak Püschel with 5 comments.
Diza – Belly beat
Jag var på musiken idag och fick lära mig musikprogrammet ”Garage band”. Den här låten gjorde som test. Hoppas ni gillar den!
Posted in Musik by Dizak Püschel with 5 comments.
Fördriva tiden
Så vad gör jag om dagarna för att fördriva tiden här på rättspsyk?
Idag var jag hos en sångpedagog här på musiken som finns på kliniken. Jag fick lära mig olika tekniker och snart kommer en reggaelåt att bli klar för er att lyssna på.
Jag har just gått klart en kbt inspirerad kurs som är till för att inte hamna i drogåterfall. Jag är nu redo att testa ett liv helt nyktert, och hittills går det skitbra!
En gång i veckan går jag ner på gymmet som också finns här på kliniken, detta måste göras eftersom det man gör mest här är att sitta och glo på tv och äta hysteriskt.
Jag träffar psykologen en gång i veckan, trots att vi knappt har något att prata om längre då jag anser att jag är färdigbehandlad.
Jag far ut på äventyr med min stödperson. Som sist då vi for på bio och såg Noah. (Inte världens bästa film, trodde den skulle vara bättre eftersom det var Darren Aronofsky som gjort den.)
Den 15de ska jag ha vårdplanering , då får jag veta hur framtiden ser ut, hur länge jag ska behöva stanna här och hur mycket frihet jag kommer få ha! Jag håller tummarna, för det kan innebära att jag ÄNTLIGEN får träffa min flickvän igen. Jag har inte träffat henne på en evighet! Saknar dig sötnos.
Posted in Ramble by Dizak Püschel with 1 comment.
Varför jag är inlagd
Kära bloggläsare, detta är varför jag är inlagd på rättspsyk.
Jag blev inlagd på BUP på sjukhuset i Umeå när jag var 17 år på grund av en psykisk sjukdom jag senare blev diagnostiserad med. Sjukdomen kallas DID (Dissosiativ Identitetsstörning) och betyder att man har en eller flera personer inom sig som trycker undan en själv för att kunna styra och kontrollera allt man gör. Oftast får man minnesluckor efter en sådan episod och man minns inte vad den här andra personen som tagit över gjort. Jag har trott att det varit normalt att tappa delar av sitt liv och inte minns hur man tog sig till det stället man står på. Jag tänkte att det inte var så farligt, att jag kunde leva med dom här problemen. Men när en av mina inre personer vid namn Isak gav sig på en älskad vän visste jag att jag måste göra mig av med alla som inte var mig själv, jag ville inte dela kropp med andra längre. Isak blev aggressivare och aggressivare, han skrek, hotade, tog mer plats och lämnade mig förvirrad och skärrad. De senaste två åren har jag kämpat mot Isak, och under tiden har en till person visat sig, en liten flicka på 6 år vid namn Alexandra. Hon har varit med om något slags trauma och är väldigt ledsen men nyfiken. ”Henne kan jag leva med” tänker jag eftersom hon inte gjort någon illa.
Så varför blev jag flyttad till rättspsyk strax efter jag fyllt 18? -Jag kunde inte kontrollera Isak, han hoppade på personal på allmänpsyk, han hotade och var stökig. Han fick mig att tro att det var jag som ville allt ont, han kontrollerade mina tankar och lekte att jag var hans lilla marionettdocka. Men jag ligger inte inne pga att jag gjort något olagligt, jag är inte kriminell och jag avtjänar inget slags straff utan jag är här under LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård).
Senaste tiden har jag arbetat hårt med att bli av med mina inre personer och demoner, självmordstankar och självskadebeteende. Jag har nästan ingenting att prata med psykologen om längre, om inte det betyder att man frisknar vet jag inte vad.
Om du orkat läsa hit så tack för visat intresse!
Posted in Seriöst by Dizak Püschel with 8 comments.
Följ mig på bloglovin
Posted in Uncategorized by Dizak Püschel with no comments yet.
Välkommen!
Välkommen till min nya blogg!
Här kommer jag lägga upp min konst, skriva om mitt liv och dela min poesi.
Mitt namn är Diza Püschel och jag hoppas du finner detta intressant.
Varje dag som kommer är trögare än den innan. Jag sitter på rummet och drömmer mig bort, drömmer mig till platser som kanske inte finns.
Inlåst på rättspsyk, men har aldrig känt mig mer levande. Jag har fått ett helt nytt sätt att se på livet, jag uppskattar varje sekund när jag besöker den verkliga världen utanför. Jag uppskattar mina vänner, min flickvän, mina föräldrar och mig själv. Jag fortsätter vandra i rätt riktning.
Posted in Ramble by Dizak Püschel with 14 comments.