Ett vanligt liv

Jag kan inte hjälpa att undra: Är jag inte intressant längre? Ni som följt min resa genom helvetet och tillbaka, vad har jag nu att berätta? Jag mår fantastiskt i jämförelse med förr, jag har egen lägenhet, pluggar på gymnasiet, har ett socialt liv, inga hjärnspöken, är utskriven, har inte ens psykologkontakt längre. Är jag frisk? Är jag tråkig? Är jag…nöjd? Är jag som alla andra?

Såklart kommer impulsen att fucka upp allt. Det gör den alltid. Jag är så jävla självdestruktiv. Men jag ska inte låta impulsen styra mitt liv. Jag är stark, har aldrig varit så här stark. Hela livet har varit *FÖRSTÖR*FÖRSTÖR*… Men nu är det jag som styr. Okej?

Jag kanske vill ha ett vanligt liv. Eller?


Posted in Uncategorized by with no comments yet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>